När världen rasar samman

Ganska nyligen drabbades jag av en plötslig och chockartad kris. Det var en nära vän som gick bort i en olycka och världen rasade liksom samman. Det är oerhört svårt att ens ta in att en jämnårig, älskad person; som man vuxit upp med och gått i skola och med och delat allt med, plötsligt inte finns mer. Det finns så många saker som slår en med oerhörd kraft när en sådan sak händer: sorg såklart, men också insikter om livets skörhet och en hel massa existentiell ångest.

Hjälp med krishantering

Jag var i så dåligt skick att min mamma skickade mig akut psykolog i Malmö och det var, såhär i efterhand, det bästa hon kunde ha gjort. Krishantering är faktiskt inte en lätt sak, särskilt när man är ung och oerfaren. Jag tror förstås att riktiga kriser ä svårhanterade även senare i livet, i alla fall om jag ska döma av de människor jag har omkring mig. 

Hon har lämnat kraft åt mig att fortsätta

Jag saknar min vän så det gnager i själen, men jag kan fortsätta andas tack vare den hjälp jag fick. Dessutom måste jag fortsätta att andas, för att jag kan! Livet är en fantastisk gåva och om det är något jag lärt mig efter denna svåra chock, som trasat sönder mitt inre, så är det att leva här och nu, och fylla dagarna med skönhet, glädje och kärlek. Det söndertrasade blir aldrig helt igen, men det som fortfarande är helt där inne har vuxit sig starkare. Jag är säker på att det är kraft som min vän lämnade krav åt mig när hon gick vidare i universum.

13 jul 2017